Håkan Hellström

Om man tar bort ringen över bokstaven Å, då blir det A, oftast. Skulle man stava Håkan med A istället för med Å, då blir det Hakan. Och då tänker jag alltid på Hakan Sukur. Ni vet Turkiets gamle stortstjärna när det talas fotboll. Nu undrar ni säkert varför jag tar upp gamla turkiska fotbollsgenier när vi talar om Håkan Hellström. Visst gör ni det? Anledningen är ingen annan än att jag har lyssnat på Håkans nya. Eller kommande kanske det blir? Vad vet jag. När jag lyssnar på Håkan blir jag alltid som ett litet barn. Ett barn som har svårt för att uttrycka sig och som har svårt med mänsklig kontakt, typ som den där mowgli-pojken som myndigheterna grävde fram ur nån grotta i mellersta Ryssland. Det är sällan jag träffar på någon som ogillar Håkan, desto oftare så ser jag folk som flitigt namedroppar Håkan som musikfavorit på diverse communitys. Och det är nästan dummare än att ogilla Håkan.  Alla gillar Håkan! Att "precisera" sig själv kring musikfavoriter och droppa hans namn är som att hela Turkiet skulle påstå att dom gillar Hakan Sukur. Det är sådana där självklarheter som jag inte förstår mig på. 

Det blir så grått. Trist, och i slutet intetsägande.